Hoppa till innehållet

Lichfields stift

Från Wikipedia
Diocese of Lichfield
Dioecesis Lichfeldensis
LichCathedral5.jpg
Katedralen i Lichfield är den enda i England med tre tornspiror. Spirorna utgör en viktig del av staden Lichfields siluett.
Inrättat664 e.Kr.[1]
FöregångareMercia stift (från 656 e.Kr.)[1]
Tidigare namnCoventry och Lichfields stift, Lichfields och Coventry stift
SamfundEngelska kyrkan
BiskopssäteStorbritannien Lichfield, Storbritannien
DomkyrkaKatedralen i Lichfield
formellt Heliga jungfru Marias och sankt Chads katedralkyrka
BiskopMichael Ipgrave
biskop av Lichfield
Timothy Wambunya
områdesbiskop av Wolverhampton
Matthew Parker
områdesbiskop av Stafford
Sarah Bullock
områdesbiskop av Shrewsbury

Alternativ episkopal tillsyn
Paul Thomas
suffraganbiskop av Oswestry
Rob Munro
suffraganbiskop av Ebbsfleet
Antal ärkediakonat4, nämligen Salop, Stoke-upon-Trent, Lichfield och Walsall
Antal församlingar424[2]
Vapen
Karta

Lichfields stift (engelska: Diocese of Lichfield) är ett stift inom Engelska kyrkan. Stiftet omfattar stora delar av Staffordshire, West Midlands och en mindre del av Warwickshire och Wales. Domkyrka är Katedralen i Lichfield. Stiftet har anor från 600-talet, och är ett av landets största sett till antal invånare.[1][2]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Anglosaxiska eran – Mercia stift

[redigera | redigera wikitext]
Illustration föreställande sankt Lukas i Lichfieldevangelierna.

Enligt Beda venerabilis grundades Lichfields stift under den anglosaxiska eran, när prästen Diuma utsågs till biskop för mellananglerna och mercerna.[3] Årtalet anges som 656 e.Kr. Stiftets geografiska gränser är osäkra, men sträckte sig troligen från Humber på den engelska östkusten till floden Wye som utgör gräns mellan England och Wales, och så så gott som fram till London i söder.[4] Det första biskopssätet låg i Repton.[5] I takt med att kungariket Mercias makt stärktes kom stiftet under en kortare period från 787–803 att upphöjas till ärkestift.

När Chad av Mercia, även kallad Ceadda, utsågs till biskop för mercerna och kungadömet Lindsey 669 beslutade han att flytta biskopssätet till Lichfield.[6] Chad intar en särskild roll i stiftet, och tidigt efter hans död blev Chads grav en vallfärdsplats.[7] Graven fanns i en kyrka helgad till jungfru Maria, men på juldagen år 700 invigdes en ny gravkyrka helgad till Sankt Peter och relikerna flyttades dit.[8][9] Idag är sankt Chad, stiftets skyddshelgon.[10]

Under den här perioden skapades Lichfieldevangelierna eller Chads evangelier, som under århundraden funnits i katedralens i Lichfield ägo. Manuskripten innehåller hela Matteus- och Markusevangelierna samt de första kapitlen av Lukasevangeliet. Böckerna framställdes under första halvan av 700-talet och är skrivna med den kalligrafi som utvecklades på Irland och Storbritannien under perioden. Det är inte fastställt var manuskripten tillverkades, men Irland, Northumbria, Wales och Mercia har framhållits som troliga områden, med Lichfield som en tänkbar plats i Mercia. Totalt finns 236 bevarade ark, varav åtta sidor är illuminerade och fyra innehåller inramad text.[11]

Uppgifterna om religiösa kommuniteter grundade under åren 700-900 är i huvudsak baserade på legender. Beda Venerabilis beskriver visserligen hur Chad samlar sina medarbetare för bön och studier i ett hus i Lichfield. Därutöver finns uppgifter om kloster i Stone, Hanbury och Burton-upon-Trent, men i den mån de funnits bör samtliga ha förstörts under den danska invasionen på 800-talet. Under 900-talet finns spår av ytterligare kloster, men det är först med Burton Abbey i början av 1000-talet som områdets monastiska historia verkar inledas på riktigt.[6][12]

Normandiska eran – Coventry och Lichfields stift

[redigera | redigera wikitext]

Från tiden för den normandiska erövringen av England till Henrik VIII:s reformation utgjordes stiftet ungefärligt av samma område, motsvarande grevskapen Cheshire, Staffordshire, Derbyshire och stora delar av Shropshire, Warwickshire och Lancashire. Däremot skiftade biskopssätet ort, även om Lichfield ofta omnämndes i stiftsnamnet.[4] Den första flytten genomfördes 1075, efter att ärkebiskop Lanfranc sammankallat en synod i London. Synoden beslutade att biskoparna i första hand skulle verka i de större städerna, och att den förste normandiske biskopen av Lichfield, Peter, därför skulle flytta sitt biskopssäte till Chester.[13]

Redan näste biskop, Robert de Limesey, flyttade biskopssätet vidare från Chester till Coventry 1102, efter att ha blivit abbot av benediktinerklostret där. Biskopssätet stannade i Coventry i till 1220-talet, men kanikerna i Lichfield fortsatte att försöka utöva inflytande över stiftet.[4] En av periodens biskopar, Roger de Clinton (1129–1148), kallades omväxlande biskop av Lichfield och Coventry, Lichfield samt Coventry och Lichfield. Vid biskopsvalet 1161 var de båda domkapitlen helt eniga om biskopsvalet. Men när kanikerna i Coventry 1149 och 1184 utsåg en ny biskop utan att tillfråga sina bröder i Lichfield överklagade de senare valet till påven och vägrade de nyvalda biskoparna tillträde till sin katedralkyrka. Liknande tvister uppstod 1199 och 1215. Först efter att påven 1224 löst frågan genom att utse en egen kandidat beslutades att biskopsvalen skulle alternera mellan de båda domkapitlen. Det fungerade rimligt väl, och från 1228 fram till reformationen var stiftet känt som Coventry och Lichfields stift.[4]

Under 1100-talet bildas ett stort antal kloster i Staffordshire: sex augustinerkapitel, tre benediktinerkloster för män och fyra för kvinnor och två cistercienserkloster. Grundare och finansiärer var i huvudsak adeln och biskoparna av Coventry och Lichfield. På 1200-talet tillkommer ytterligare två cistercienserhus och tre brödrakommuniteter. Ytterligare ett augustinerkapitel grundas 1344.[12]

Katedralen i Lichfield

[redigera | redigera wikitext]
En skulpterad kalkstensplatta föreställande ärkeängeln Gabriel upptäcktes under katedralens mittskepp 2003. Plattan tros ha tillhört en stenkista där relikerna efter Sankt Chad förvarats.

De normandiska biskoparna lätt bygga om den befintliga träkatedralen från 700-talet till en stenkyrka, vilken sedan tillsammans med Sankt Peters gravkyrka kom att utvecklas till dagens gotiska katedral. Det är oklart exakt var de två tidigare byggnaderna låg, men sannolikt mycket nära den befintliga katedralen. Under större delen av 1200-talet växer sedan katedralen till med ett nytt klerestorium, ett centralt placerat torn, nya tvärskepp och ett ombyggt mittskepp och sidokapell med krypta. Det åttkantiga kapitelhuset stod klart på 1240-talet, och de tre tornspirorna var troligen färdiga 1323. Mariakapellet bakom högaltaret färdigställdes senast 1336.[8]

Reformationen

[redigera | redigera wikitext]

Henrik VIII:s reformation medförde omfattande förändringar för Coventry och Lichfields stift. För att minska biskoparnas makt genomfördes flera uppdelningar av stiften, och 1538 fanns förslag på att inrätta biskopar för Shrewsbury, Derby och Nottingham samt Stafford. Planerna fullföljdes dock inte. Först 1541 lät kungen bryta ut ett nytt stift – Chester – bestående av grevskapen Cheshire och Lancashire.[4]

Klosterupplösningen innebar att munkkapitlet i Coventry upplöstes 1539, och sekulärkapitlet i Lichfield blev därmed ensamt ansvariga för att välja stiftets biskop. Samtidigt upplöstes också flera kollegiatstift som fungerat som royal peculiars, det vill säga församlingar som inte stod under stiftsbiskopens tillsyn utan löd direkt under kungen. Det gällde bland annat sankt Mikaels kungliga fria församlingar i Penkridge och stadsdelen Tettenhall i Wolverhampton. (Patronatsrätten för flera av församlingarna bestod in på 1700-talet.)[4] Den sista klosterkommuniteten att upplösas var Burton Abbey, som grundats på 1000-talet och blivit Staffordshires största och rikaste.[12]

Samtidigt rensades katedralen i Lichfield på katolska symboler. Sankt Chads relikskrin förstördes år 1538, och i en senare våg, 1548, fördes ett antal statyer bort från bland annat högkoret.[8] Under motreformationen återkom för en kort tid katolska biskopar i stiftet, men i samband med drottning Elisabet I:s trontillträde 1559 avsattes Ralph Baines som den siste katolske biskopen av Lichfields och Coventry stift.

Engelska inbördeskriget – Lichfields stift

[redigera | redigera wikitext]

Under senmedeltiden hade det muromgärdade katedralsområdet i Lichfield blomstrat. Inte minst sankt Chads relikskrin och katedralens vårfrukapell var föremål för pilgrimsfärder.[7] Under 1300-talet hade murarna fått krenelering och portar, vallgravar och fällgaller hade förstärkts.[14]

Under den tidigmoderna tiden genomgick området betydande förändringar. Reformationen innebar att reliker förstördes och antalet pilgrimer minskade kraftigt. Det ståtliga biskopspalatset användes inte länge, och började förfalla. Efter att Henrik VIII i samband med klosterupplösningen i Coventry 1539 hade klargjort att Lichfield var det "fulla, enda och fullständiga biskopssätet och domkapitlet" började stiftets namn förändras. Det skulle dock dröja ända till restaurationen på 1660-talet innan namnskicket övergått helt från Coventry och Lichfield till Lichfield och Coventry.[4][15]

Under 1600-talets inbördeskrig förvandlades katedralområdet till en befästning och militärförläggning, som intogs av rojalister och rundhuvuden i vardera två omgångar. Under belägringen förstördes både katedralens tak och centraltornet av kanonkulor. De puritanskt inriktade rundhuvudena förstörde statyer, monument, handlingar, träsnitt och lät ta bort stora delar av taket på byggnaderna inom katedralområdet.[7] En av kanikerna lyckades rädda Lichfieldevangelierna från förstörelse. Först 1672 eller 1673 återlämnades bokskatten, men då enbart den första av de två ursprungliga bokdelarna.[11]

Under Protektoratets presbyterianism avskaffades domkapitlet, vilket innebar att det under de korta fredsuppehållen inte fanns någon organisation för att reparera och återuppbygga klosterområdet.[14] Först i juni 1660 återupptogs gudstjänstfirandet i katedralen, och i september samma år samlades kanikerna på nytt.[15] Trots det skulle det dröja ända till 1800-talet innan en omfattande restaurering av katedralen kom att genomföras, och katedralen fick då sitt nuvarande utseende både invändigt och utvändigt.[7]

Industrialisering och förändring

[redigera | redigera wikitext]
Minnesmärke över St Peters kollegiatskyrka, numera församlingskyrka i Wolverhampton.
Minnesmärke över St Peters kollegiatskyrka, numera församlingskyrka i Wolverhampton.

Under 1800-talet industrialiserades området kraftigt, framför allt till följd av järnbruk och keramik i norr samt industriell produktion och metallindustri i söder. Befolkningstillväxten var stor i flera städer och stiftets var mycket omfattande. I slutet av 1820-talet fanns 615 prästtjänster med tillhörande prästlönetillgångar, oftast i form av bostäder. För 65 % tillhörde patronatsrätten enskilda privatpersoner, 20 % utsågs av andra kyrkoherdar och kyrkliga befattningshavare och 9 % av Kronan. Bara 5 % tillsattes av biskopen eller domkapitlet, och 1 % av universitet och sjukhus. [4]

Till följd av befolkningsutvecklingen beslutades i december 1836 att Coventrys ärkediakonat skulle föras över till Worcester stift. Därmed avvecklades Coventry från stiftsnamnet slutgiltigt. Ett halvsekel senare, 1884, var det dags för Derbys ärkediakonat att lämna Lichfields stift, för att ingå i det nyupprättade Southwells stift. Ett antal andra mindre förändringar genomfördes också under 1800- och början av 1900-talet, där bland annat församlingar i Wales överfördes till Sankt Asaphs stift i samband med att Kyrkan i Wales blev självständig.[4]

Trots reduktionen och strukturförändringar under reformationen fanns fortfarande ett stort antal peculiars, det vill säga församlingar som står under andlig tillsyn av någon annan än stiftsbiskopen. I Derbyshire och Staffordshire var det frekvent förekommande, medan Shropshire och ärkediakonatet Coventry i stort låg helt under stiftsbiskopens och ärkediakonernas tillsyn.[4] Flertalet av dessa församlingar svarade inför dekan och domkapitel, antingen var för sig eller i förening. Ett antal församlingar hade också upprättats som kollegiatstift. Andra stod under innehavaren av ett visst prebende eller gods. Som nämnts tidigare fanns också flera kungliga peculiars, inte minst i Wolverhampton där kollegiatskyrkan Sankt Peter med tillhörande församlingar och kapellförsamlingar stod under konungen fram till 1848.[4]

Geografisk utsträckning

[redigera | redigera wikitext]

Det geografiskt mycket stora stiftet har genomgått en lång rad förändringar. Gränserna har böljat fram och tillbaka över tid, men med ett huvudsakligt fokus på att nya stift brutits loss från det ursprungliga området. William Beresford konstaterade 1880 att Lichfield var "moderstift" till inte mindre än elva nybildade stift: Hereford, Worcester, Lincoln, Ely, Peterborough, Chester, Manchester, Liverpool, Gloucester och delar av Oxford och St Albans.[4]

Sedan dess har även Southwells stift bildats (1884), områden har förts över till Birminghams stift (1905) och ett antal mindre justeringar har skett som ytterligare minskat stiftets omfattning.[4] Trots det förblir Lichfields stift ett av de geografiskt största inom Engelska kyrkan, och betjänar över två miljoner invånare.[2]

Organisation

[redigera | redigera wikitext]

Biskop av Lichfield

[redigera | redigera wikitext]

Biskopen leder biskopskollegiet, som utöver honom själv består av tre områdesbiskopar. Han leder också biskopens råd och stiftssynoden.

Biskopssäte är Katedralen i Lichfield. Från 1314–1684 och igen från 1860-talet till 1953 var Lichfields biskopspalats vid katedralen biskopens residens. När biskop Stretton Reeve installerades som biskop 29 september 1953, valde han att bosätta sig i biskopshuset på andra sidan katedralområdet. Sedan 1954 har därför biskopspalatset använts av Lichfields katedralskola.[14]

Den 24 september 2016 installerades Michael Ipgrave som den 99:e biskopen av Lichfield.[16] Ipgrave var tidigare suffraganbiskop i Southwarks stift.[17] Biskop Michael har ännu inte uppnått den senioritet som krävs för att bli en av de 26 andliga lorderna i det brittiska parlamentets överhus, House of Lords. (Kyrkans båda ärkebiskopar samt biskoparna av London, Durham och Winchester tjänstgör ex officio. Övriga 21 platser tilldelas biskoparna efter senioritet.[18] Under perioden 26 mars 2015–25 mars 2025 har dock kvinnor företräde framför män.[19])

Suffraganbiskopar

[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1534 har Engelska kyrkan utsett suffraganbiskopar som stöd till stiftsbiskopen.[20] En suffraganbiskop utövar sitt ämbete på stiftsbiskopens delegation, och kan skilja sig kraftigt åt mellan stiften.[21] Lichfields stift har varit föregångare på området, genom att använda sig av 1978 års stiftsregelverk (Dioceses Measure) för att dela in stiftet i tre biskopsområden där en områdesbiskop utövar den pastorala tillsynen i respektive område. Till skillnad från bland andra Londons och Oxfords stift har dock stiftsbiskopen i Lichfield inte haft något eget biskopsområde, utan ägnat sig åt övergripande tillsyn över hela stiftet.[22] Organisationsmodellen har fortsatt att tillämpas även efter att regleringen förändrades och förenklades år 2007.[23][24]

De tre områdesbiskoparna och deras områden är:

  • biskop av Wolverhampton
  • biskop av Shrewsbury
  • biskop av Stafford

Biskopsområdena svarar också mot de fyra ärkediakonaten, så att varje ärkediakon samarbetar med en viss områdesbiskop.[23]

Biskopar för alternativ episkopal tillsyn

[redigera | redigera wikitext]
Rob Munro, biskop av Ebbsfleet, utövar alternativ episkopal tillsyn i konservativa evangelikala församlingar i stiftet och övriga Canterbury kyrkoprovins.

Från 1992 respektive 2014 tillåter Engelska kyrkan prästvigning och biskopsvigning av kvinnor. Parallellt har kyrkan även erbjudit lösningar för församlingar som av teologiska skäl inte vill betjänas av en kvinnlig präst eller stå under en kvinnlig biskop. Systemet kallas alternativ episkopal tillsyn (engelska Alternative Espicopal Oversight, AEO), och är utformat så att församlingens kyrkoråd kan begära att ställas under en biskop som delar församlingens ämbetssyn.[25]

De biskopar som ansvarar för den alternativa tillsynen kallas Provincial Episcopal Visitors (PEV) och fungerar som "flygande biskopar" över flera stift. Formellt är de suffraganbiskopar till ärkebiskopen av Canterbury respektive York.[25] Från början betjänade de flygande biskoparna främst anglo-katolska församlingar, även om de också står till förfogande för andra inriktningar. Sedan kvinnor börjat biskopsvigas har även en biskop med inriktning mot konservativt evangelikalt troende församlingar installerats.[26]

Under 2022 genomfördes en omorganisation av den alternativa episkopala tillsynen, och ett nytt biskopssäte – biskopen av Oswestry – inrättades som suffraganbiskop i Lichfields stift. Biskopen av Oswestry är verksam bland anglo-katolska församlingar i det egna stiftet samt i tolv andra stift i västra England.[27][28] Samtidigt överfördes tillsynen för konservativt evangelikala församlingar i stiftet till biskopen av Ebbsfleet. Biskopen av Ebbsfleet är suffraganbiskop i Canterbury stift, och är därför även formellt utsedd av biskopen av Lichfield som assisterande biskop i Lichfield.[27][29]

Stiftssynod

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: stiftssynod

Engelska kyrkan är en episkopal kyrka, i betydelsen att det är biskopen som styr stiftet. Det sker med råd och samtycke av representanter för stiftets präster och lekmän, samlade i stiftssynoden (eng. Diocesan Synod). Synoden diskuterar de ärenden som rör stiftet eller som biskopen eller Generalsynoden lägger fram för beslut. Det är också stiftssynoden som beslutar om budget och godkänner redovisningen av stiftets ekonomiska förvaltning. Däremot kan stiftssynoden inte formulera kyrkans tro eller lära, det ansvaret vilar på Generalsynoden.[30]

Merparten av ledamöterna i stiftssynoden väljs av ärkediakonaten vart tredje år, medan några ledamöter deltar ex officio alternativt väljs in av stiftssynoden eller av biskopen. Synoden är indelad i biskoparnas, prästernas och lekmännens hus.[31] I huvudsak samlas alla ledamöter gemensamt och beslut fattas med enkel majoritet. Vissa frågor kräver dock majoritet i vart och ett av husen, och när frågor berör präster och lekmän på olika sätt kan husen också hålla separata samlingar och omröstningar. Biskopen har möjlighet att utöva veto i de flesta av synodens beslut.[32]

Biskopens råd

[redigera | redigera wikitext]

Biskopens råd är ett rådgivande organ för stiftsbiskopen och en permanent kommitté för stiftssynoden. Rådet bereder ärenden och planerar stiftssynodens möten, verkställer synodens beslut, och fattar beslut i dess ställe när synoden inte sammanträder. Biskopen diskuterar frågor om stiftets ledning med rådet. Rådet kan också utse ledamöter och representanter i andra kommittéer och grupper, och formulerar policy för stiftets inre liv och verksamhet.[33]

I Lichfields stift utgör rådet även styrelse för den separata juridiska person, Lichfield Diocesan Board of Finance, som förvaltar stiftets ekonomi på uppdrag av stiftssynoden, samt den missions- och pastoralkommitté som varje stift måste ha enligt kyrkoordningen.[34][35]Mall:SfnDiocesan Boards of Finance Measure

Stiftsindelning

[redigera | redigera wikitext]

Lichfields stift är indelat i fyra ärkediakonat, som leds av en ärkediakon vardera.[23] Ärkediakonernas uppdrag är att under en områdesbiskops ledning ansvara för att visitera församlingar, övervaka det demokratiska arbetet i kyrkoråd och stiftssynod, stödja och ha tillsyn över präster och diakoner samt fullfölja biskopens ansvar vad gäller kyrkobyggnader och övriga fastigheter.[36]

Ärkediakonaten är i sin tur indelade i dekanat.[23] För varje dekanat utser biskopen en präst att vara dekan (engelska: Rural Dean eller Area Dean), med uppgift att vaka över prästernas och församlingarnas välbefinnande.[37][38] Det finns också en dekanatssynod bestående av dekanatets präster samt valda lekmän från alla församlingar i området.[39][40] Synodens ordförandeskap är delat mellan dekanen och en vald lekman.[41]

Stiftsindelning av Lichfields stift[42]
ärkediakonat
(Archdeaconries) 		Dekanat
(Deaneries, Rural Deaneries)
Archdeaconry of Salop
Bishop of Shrewsbury 		Deanery of Edgmond and Shifnal
Deanery of Ellesmere
Deanery of Hodnet
Deanery of Oswestry
Deanery of Shrewsbury
Deanery of Telford
Deanery of Wem and Whitchurch
Deanery of Wrockwardine
Archdeaconry of Stoke-upon-Trent
Bishop of Stafford 		Deanery of Alstonfield
Deanery of Cheadle
Deanery of Eccleshall
Deanery of Leek
Deanery of Newcastle
Deanery of Stafford
Deanery of Stoke-upon-Trent
Deanery of Stoke North
Deanery of Stone[särskiljning behövs] (tidigare Trentham)
Deanery of Tutbury
Deanery of Uttoxeter
Archdeaconry of Lichfield
Bishop of Wolverhampton 		Deanery of Lichfield
Deanery of Penkridge
Deanery of Rugeley
Deanery of Tamworth
Archdeaconry of Walsall
Bishop of Wolverhampton 		Deanery of Trysull
Deanery of Walsall
Deanery of Wednesbury
Deanery of West Bromwich
Deanery of Wolverhampton
Deanery of Wulfrun


Skolor

[redigera | redigera wikitext]

Lichfields stift driver cirka 200 grundskolor med 45 000 elever. Arbetet leds av stiftets skolstyrelse, Lichfield Diocesan Board of Education. Skolorna har en tydligt uttalat kristen och anglikansk grund, och erbjuder bland annat gemensamma andakter och gudstjänster, själavård och religionsundervisning.[43] På många orter sker arbetet i nära samarbete med lokala myndigheter, genom så kallade Voluntary Controlled Church Schools eller Voluntary Aided Church Schools. Majoriteten av skolor har dock stiftelser som är knutna till stiftet eller en lokal församling som sin huvudman, och styrs av företrädare som utses av kyrkan.[43][44]

Stiftet är även huvudman för stiftelsen St Chad's Academies Trust som driver 20 så kallade akademier, statligt finansierade skolor som får sin finansiering från utbildningsdepartementet men leds av kyrkans stiftelse.[45]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] ”Lichfield” (på engelska). Crockford's Clerical Directory. Church House Publishing. https://www.crockford.org.uk/places/10233/diocese-of-lichfield. Läst 2 november 2021. 
  2. ^ [a b c] ”About Us” (på engelska). Diocese of Lichfield. https://www.lichfield.anglican.org/about-us/. Läst 1 november 2021. 
  3. ^ Beda 731 volym 3, sid. 138,145.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Lichfield and Coventry: History and description” (på engelska). The Clergy of the Church of England Database 1540–1835. 28 juni 2013. https://theclergydatabase.org.uk/lichfield-and-coventry-history-and-description. Läst 1 november 2021. 
  5. ^ ”About Lichfield Cathedral” (på engelska). Lichfield Cathedral. https://www.lichfield-cathedral.org/about-us/about-us. Läst 1 november 2021. 
  6. ^ [a b] Beda 731 volym 4, sid. 165–166.
  7. ^ [a b c d] ”Our History” (på engelska). Lichfield Cathedral. https://www.lichfield-cathedral.org/about-us/history. Läst 1 november 2021. 
  8. ^ [a b c] Greenslade, M.W. 1990, sid. 47–57.
  9. ^ Beda 731 volym 4, sid. 170.
  10. ^ ”St Chad – A Living Legacy” (på engelska). Lichfield Cathedral. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211028191555/https://www.lichfield-cathedral.org/what-s-on/st-chad-statue-the-hope-garden. Läst 1 november 2021. 
  11. ^ [a b] ”Manuscripts of Lichfield Cathedral” (på engelska). University of Oklahoma. https://lichfield.ou.edu/basicinfo-c. Läst 1 november 2021. 
  12. ^ [a b c] Greenslade & Pugh 1970, sid. 135–139.
  13. ^ Clover 1979, sid. 77.
  14. ^ [a b c] Greenslade, M.W. 1990, sid. 57–67.
  15. ^ [a b] Greenslade, M.W. 1990, sid. 14–24.
  16. ^ ”Welcoming Bishop Michael” (på engelska). Diocese of Lichfield. 9 maj 2016. Arkiverad från originalet den 21 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160521110321/http://www.lichfield.anglican.org/ournews/welcoming-bishop-michael/. Läst 2 november 2021. 
  17. ^ ”Two New Area Bishops for Southwark Diocese” (på engelska). Diocese of Southwark. 3 februari 2012. Arkiverad från originalet den 5 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120205093133/http://southwark.anglican.org/news/pr/pr.php?id=1887. Läst 3 november 2021. 
  18. ^ Bishoprics Act 1878, Section 5.
  19. ^ Lords Spiritual (Women) Act 2015, Section 1.
  20. ^ Podmore 2008, sid. 71.
  21. ^ Podmore 2008, sid. 74–76.
  22. ^ Podmore 2008, sid. 77–78.
  23. ^ [a b c d] ”Bishops and Archdeacons” (på engelska). Diocese of Lichfield. https://www.lichfield.anglican.org/about-us/bishops-archdeacons/. Läst 1 november 2021. 
  24. ^ Podmore 2008, sid. 75.
  25. ^ [a b] ”House of Bishops’ Declaration on the Ministry of Bishops and Priests, GS Misc 1076” (på engelska) (pdf). Church of England, General Synod, House of Bishops. 19 maj 2014. https://www.churchofengland.org/sites/default/files/2017-11/GS%20Misc%201076%20Women%20in%20the%20Episcopate.pdf. Läst 3 november 2021. 
  26. ^ ”Suffragan See of Maidstone” (på engelska). Church of England. 4 december 2014. https://www.churchofengland.org/news-and-media/news-and-statements/suffragan-see-maidstone. Läst 2 november 2021. 
  27. ^ [a b] ”Bishops of Maidstone, Ebbsfleet and Oswestry” (på engelska). Church of England. 30 juni 2022. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240827170255/https://www.churchofengland.org/media/press-releases/bishops-maidstone-ebbsfleet-and-oswestry. Läst 27 augusti 2024. 
  28. ^ ”Bishops” (på engelska). Diocese of Lichfield. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240827164546/https://www.lichfield.anglican.org/about-us/bishops-archdeacons/Bishops/. Läst 27 augusti 2024. 
  29. ^ ”Assistant Bishops” (på engelska). Diocese of Lichfield. 28 februari 2023. https://www.lichfield.anglican.org/about-us/bishops-archdeacons/Bishops/assistant-bishops.php. Läst 27 augusti 2024. 
  30. ^ Synodical Government Measure 1969, No 2 Section 4 (2).
  31. ^ Synodical Government Measure 1969, No 2 Sch. 3 part 4 rule 29 (1).
  32. ^ Synodical Government Measure 1969, No 2 Sch. 3 part 4 rule 44 (3).
  33. ^ Synodical Government Measure 1969, No 2 Sch. 3 part 4 rule 44 (2).
  34. ^ ”Synods and Committees” (på engelska). Diocese of Lichfield. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211022134330/https://www.lichfield.anglican.org/diocesan-secretariat/synod-committee-info/synod-committee-info.php. Läst 2 november 2021. 
  35. ^ Mission and Pastoral Measure 2011, No. 3 Section 2.
  36. ^ ”Legal Responsibilities of an Archdeacon” (på engelska) (pdf). Church of England. 1 november 2017. https://www.churchofengland.org/sites/default/files/2017-11/Statutory%20Duties%20of%20an%20Archdeacon.pdf. Läst 3 november 2021. 
  37. ^ Canons of the Church of England & 2021 C 23.
  38. ^ Canons of the Church of England & 2021 C 18 (4).
  39. ^ Synodical Government Measure 1969, No 2 Section 5.
  40. ^ Synodical Government Measure 1969, No 2 Sch. 3 Part 3 rule 14–20.
  41. ^ Canons of the Church of England & 2021 C 23 (4).
  42. ^ ”Our People” (på engelska). Diocese of Lichfield. Arkiverad från originalet den 5 december 2012. https://web.archive.org/web/20131205191157/http://www.lichfield.anglican.org/ourpeople/. Läst 4 november 2021. 
  43. ^ [a b] ”Schools” (på engelska). Diocese of Lichfield. https://www.lichfield.anglican.org/education/. Läst 2 november 2021. 
  44. ^ ”Church schools and academies” (på engelska). Church of England. https://www.churchofengland.org/about/education-and-schools/church-schools-and-academies. Läst 2 november 2021. 
  45. ^ ”St Chad's Academies Trust” (på engelska). St Chad's Academies Trust. https://www.stchadsacademiestrust.co.uk/. Läst 2 november 2021. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lichfields_stift&oldid=56075743”